När jag närmade mej hemmet under promenaden hörde jag hur Herkules startade motorerna, det hörs väl och så långt bort är det inte trots allt. Dom skulle åkt igår men det var lite problem med planet som skulle åtgärdas så Kenneth kom hem för att åka idag istället. Som att tala om att nu fungerar allt så nu åker vi tar dom en sväng över gården. Jag rusar efter kameran och hinner precis ta en bild före planet är borta i dimman.
Som vanligt är det en massa känslor som far genom kroppen, även en viss oro i magen. Även om jag är van så kommer jag aldrig ifrån känslorna då alla resor inte är helt problemfria. Att se dom flyga iväg den långa resan till fjärran land ger en dimenson som är lite svårhanterad och även svår att greppa. Återigen hoppas jag innerligt att allt ska gå bra så jag får krama om gubben igen, 7 veckor ska väl gå fort 🙂
