Det är frost ute, lite kallt alltså men soligt och vindstilla. Helt fantastiskt väder. När vi närmar oss hemmet så hör jag en Hercules starta på Såtenäs. Då väntar jag för att se om det kommer förbi mej, Kenneth är med så det passar bra att önska honom en fin dag.
Det är många känslor när jag hör planen, vi har en lång historia ihop. Tänker på alla resor maken gjort då det inte är alla som jag tyckt om. Det är hans jobb och allt har gått bra vilket jag är tacksam för.
Snart går han i pension och då behöver jag inte fundera på flygningar längre men då kommer nästa omställning. Han är hemma varje dag! Jag är van att vara ensam långa perioder och har aldrig haft problem med det. Undrar hur det blir när vi ska nöta på varandra men det ska bli vardag det också. Får väl helt enkelt ta med honom som kastare när vi tränar ?
Ja, gör som Sonja? Vi mötte dem härhemma på väg till träning med vänner på ängarna nära oss. Jag följde med och tittade en stund. Imponerande! Och Sonjas man var en utmärkt kastare??
Så får det bli ?